Om griffon...
De tre raserna, griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon, har sitt ursprung i en liten strävhårig typ av hund som kallades "smousje", vilken under hundratals år förekommit i omgivningarna kring Bryssel.
Den ursprungliga rasen är Griffon Bruxellois som härstammar från Chien Barbu,
en råtthund som fanns i Belgien för väldigt länge sedan. Namnet betyder "skäggig hund" och det är ett tydligt anlag som Griffonen har ärvt. De små hundarna var mycket alerta och sades vakta vagnarna och hålla stallen fria från gnagare. På 1800- talet korsade man in röd King Charles Spaniel för färgens skull, Affenpincher för att minska rasens storlek och lite senare blandades även mopsblod in vilket ledde till en släthårig variant - Petit Brabancon. De första griffon bruxellois som stambokfördes i Belgien år 1883 hette Topsy och Foxine. Vid sekelskiftet 1900 hade griffonerna hunnit bli mycket populära, inte minst tack vare drottning Marie-Henriettes intresse för dem. Griffoner exporterades flitigt och därmed spreds deras popularitet utanför Belgiens gränser.
De små belgiska sällskapshundarna är intelligenta, balanserade, alerta, stolta och robusta. De har god benstomme men är samtidigt eleganta i sina rörelser och i sin konstruktion. De drar till sig uppmärksamhet p.g.a. ett nästan mänskligt ansiktsuttryck. Griffonen är en kort kvadratiskt byggd och kraftig liten hund. Vikten varierar mellan 3,5 kg och upp till 6 kg.
Egentligen är dessa tre hundar bara olika färg- och hårlagsvarianter av samma ras.
Alla korthåriga oavsett färg heter Petit Brabançon. De röda strävhåriga heter Griffon Bruxellois. Svarta strävhåriga och black & tan (svarta med röda tecken) heter Griffon Belge, dit hör även de s.k. melange, melerade med svarta och röda hårstrån över hela kroppen (helst ska varje strå vara tvåfärgat).
De strävhåriga fäller inte utan trimmas två gånger per år. Det betyder att man för hand plockar bort alla löst sittande hårstrån. I och med det förändras utseendet under året - ibland är de korthåriga och ibland lurviga. Pälsen på de strävhåriga skall inte klippas eller trimmas med vass trimkniv, då förstörs både pälsens kvalitet och färg. Det är viktigt att hålla efter hårstråna i ögonvrårna och plocka bort dem så fort de växer mot ögat. Även pälsen i öronen bör hållas efter. Man kan lämna hunden till ett hundtrim och få den fin men det kostar en slant. Är man lite händig kan man själv lära sig att trimma sin griffon.
De korthåriga fäller pälsen vår och höst men är för övrigt mycket lättskötta.
Varje vecka bör griffonen kammas igenom och klor, ögon och tänder bör ses över.
Griffonen har ett vaket och livligt temperament. Den är som vuxen vanligen lugn inomhus, men behöver få springa av sig sin energi ute. Vaksamheten gör att den mycket väl uppfattar ljud och gärna vill tala om att något är på gång. intelligent och rolig hund med stor personlighet. Griffonen är, trots att den kan vara envis och egensinnig lätt att fostra och lära. Trots sin korta nos snarkar de oftast bara om de är feta, sover på rygg eller har noskvalster.
Trots sin ringa storlek är den en utmärkt vakthund. Den är i allmänhet mycket nyfiken och orädd och har ett stort behov av att få vara med på allt som husets folk företar sig. En griffon som lämnas mycket ensam och inte får vara med i familjegemenskapen blir en olycklig och tråkig hund. Den som däremot får vara med överallt utvecklas till en 
